”Vi borde göra lite mer som i Norge”
2019-11-11
När BOOST-projektet startade 2016 diskuterades många olika sätt att stimulera innovationskraften avseende de prioriterade målgrupperna. I en av dessa diskussionerna kläcktes idén om att närmare studera mångfald i villastaden. Anders Melander (Jönköping University) har studerat ämnet inom BOOST, vilket resulterat i rapporten ”Mångfald i villastäder – ett enfaldigt projekt?”. Studien omfattar dels sekundärmaterial (mediapublikationer, rapporter med mera) samt primärmaterial. Det sistnämnda inkluderar bankkontakter, flera avstämningar med fastighetsmäklare, samt intervjuer med experter.
Vi ställde några frågor till Anders om rapporten.
Vilka är de viktigaste resultaten av studien?
– Potentialen när det gäller att öka mångfalden i villastäderna verkar vara stor, och många framhåller möjligheten att skapa både pekunjära och sociala värden med ökad mångfald. Potential borde driva fram en förändring, och sådan sker också. Framförallt när det gäller byggregler och storlekskraven på s k Attefallare. Tyvärr finns det andra mycket tydliga hinder som gör att större Attefallare (sk ”Bolundare”) inte kommer att få någon nämnvärd effekt.
Vilka är hindren?
– Detaljplaner och andra regelverk är hinder som analyserats utförligt i tidigare studier. Efter vår kartläggning av nuläget valde vi därför valt att fokusera på incitamenten till ökad mångfald. Vem skall egentligen initiera det utökade boendet?
Hur är studien kopplad till affärsmodellsinnovering?
– I den avslutande delen av rapporten har vi rapporterat om de första stegen i att utveckla en ny affärsmodell för mångfaldsbyggande i villastäderna. Vår slutsats är att förändringar i ägandet är en situation som öppnar upp för projekt som leder till utvidgat boende. Här kan fastighetsmäklarna ta en position genom att visa på potentialen till utökat boende, erbjuda en kunskapsbank och tipsa om utförare. För att åstadkomma detta krävs förändringar i incitamentsstrukturen, något som kommuner och staten kan initiera. Vi uppmanar framförallt politiker på nationell och lokal nivå att agera. Det är inga revolutionerande beslut som måste tas. Gör bara lite mer som i Norge, så kan potentialen snabbt förverkligas.
