Med utgångspunkt i ”platsens själ”
I sin roll som Sveriges första Riksarkitekt med placering vid Boverket, så råder det ingen tvekan om att Helena Bjarnegård tagit plats i debatten kring hur vi ska förverkliga hållbara boende- och livsmiljöer. Här måste alla intressenter involveras och det blir arkitektens roll att utforma såväl bostäder som intilliggande utemiljöer så att de bidrar till hållbarhet ur alla perspektiv. Väl i linje med Smart Housing Smålands riktning och verksamhet.
Det är onekligen ett spännande samtal med Helena Bjarnegård, som bjuder på en rad nyckelbegrepp och argument för hur vi tillsammans ska åstadkomma boende- och livsmiljöer där de flesta människor kan trivas och känna sig trygga. Helenas formella profession är landskapsarkitekt, men hon har mest jobbat med stadsbyggnadsprojekt och processer för stadsutveckling, främst som verksam i Göteborgs stad men även tidigare för White Arkitekter.
Förutom rollen som riksarkitekt har Helena nu även flera uppdrag av regeringen bland annat som ordförande i Rådet för hållbara städer och som ledamot i Formas forskarråd. Helena arbetar även i en EU- grupp som gör insatser för att stärka kvaliteten i arkitektur och byggd miljö.
Bakgrunden till intervjun är Helenas medverkan vid ett av Smart Housing Smålands Almedalsseminarier den 4 juli 2022 under temat ”Hur samspelar regioner med nationella och kommunala aktörer för en god gestaltad livsmiljö”.
Att Helena Bjarnegård blev vår första riksarkitekt tar också sin utgångspunkt i Sveriges nationella policy för arkitektur, design, konst och kulturmiljö som benämns ”Politik för gestaltad livsmiljö”. År 2018 beslutade regeringen att lägga fram en proposition och i samband med detta fattade även riksdagen ett beslut om ett mål för det som med ett samlingsnamn kallas för gestaltad livsmiljö.
”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.”
– Jag tror det är viktigt att ha gemensamma både internationella mål såsom EU-initiativet New European Bauhaus, men definitivt också nationella mål som vi arbetar med på alla nivåer från de nationella myndigheterna ner till kommunerna. De formella besluten i konkreta stadsbyggnadsprojekt fattas på lokal nivå och därför är det viktigt att nå ut i hela landet.
Lägesstatus just nu är att över hälften av landets kommuner har eller håller på att ta fram lokala mål och strategier som följer den nationella policyn, vilket är mycket bra.
Stöd till offentliga aktörer
Riksarkitekten ska arbeta med att samordna statens insatser inom politikområdet gestaltad livsmiljö. Därför är Helena ordförande i styrgruppen för fyra myndigheter som alla har riktade uppdrag inom området och ordförande för regeringens råd för hållbara städer där 12 myndigheter ingår samt länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
– Min roll är att få många att arbeta tillsammans mot riksdagens mål för arkitektur och gestaltad livsmiljö och att också jobba med främjande insatser till bland annat offentliga aktörer i frågor om gestaltning och hållbarhet, säger Helena Bjarnegård.
Samtalet rör sig kring åtskilliga intressanta ämnen, om allt från det uppmärksammade och betydelsefulla EU-initiativet New European Bauhaus (NEB) – där det handlar om göra boende- och livsmiljöer vackra, hållbara och inkluderande – till vardagsnära uppfattningar hos människor i alla åldrar om platsen där de bor eller arbetar.
Att lyfta fram och sprida goda exempel blir en självklar del i uppdraget, vilket förstås inte heller är begränsade till byggda exempel, utan också process- och beslutsmodeller som visat sig fungera.
– När vi pratar om vad som är ”bra eller dåligt”, så är det ofta det som vi inte kan mäta som är utmaningen. Det är ganska enkelt att mäta om en stadsdel eller en byggnad är funktionell. Men det blir svårare att mäta människors upplevelser. Jag tänker på om en plats eller ett bostadsområde känns välkomnande för de som bor och lever där och om människor i alla åldrar känner sig trygga i och stolta över den miljön där de bor och vistas, säger Helena Bjarnegård.
Davosdeklarationen
Med utgångspunkt från den nationella målformuleringen om ”omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer” händer det emellanåt att Helena använder uttrycket ”Vi måste utgå från platsens själ när vi bygger”. Detta lyfts även fram i Davosdeklarationens kvalitetskriterier som Helena arbetat med på EU nivå.
– I det sammanhanget lyfts kvalitetskriterier fram som att vår byggda miljö ska vara funktionell och vacker, utgå från platsen och bidra till att platsen förmedlar något till oss som människor – platsens själ, säger Helena Bjarnegård.
Även i EU:s initiativ New European Bauhaus lyfts vacker fram som ett ledord, berättar Helena. Inte i form av stil och smak utan som ett uttryck för att vi som människor ska kunna trivas och må bra på en plats. Inom alla dessa initiativ lyfts även att själva formen av platsen ger en rad värden till samhället, värden som i sig bidrar till ett hållbart samhälle.
Med den utgångspunkten bör arkitektur och stadsbyggande vara berörande, robust och användbar. Först när de tre egenskaperna agerar samtidigt blir resultatet goda gestaltade livsmiljöer. Att utgå från platsens själ med de tre ledorden handlar om att ta hänsyn till flera olika aspekter; natur- och kulturmiljön, tidigare bebyggelse, människors berättelser mm.
Det blir också endimensionellt att begränsa exempelvis arkitektens roll när vi för processen vidare. Inte minst för att komma bort från att arkitekter enbart jobbar med gestaltning. I det sammanhanget är Helena Bjarnegård kritisk till att arkitekter allt för ofta ”byts ut” i byggprojekt.
– Det är tyvärr ganska vanligt att en arkitekt svarar för skisserna och en annan arkitekt anlitas för genomförandet. Då finns förstås en uppenbar risk att de ursprungliga intentionerna och de kreativa idéerna försvinner ur processen och att resultatet i slutändan inte håller måttet, säger Helena Bjarnegård.
Men hon poängterar samtidigt att förutsättningen för att lyckas med föresatsen om goda och hållbara livsmiljöer så måste ett samspel ske mellan alla involverade yrkeskategorier; politiker, konstruktörer, ekonomer, upphandlingsansvariga, boenderepresentanter m.fl.
Möjliggöra verklig medborgardialog
Stadsbyggnadsprocessen är för Helena Bjarnegård också en slags uppgraderad medborgardialog, som inte minst underlättas av teknikens möjligheter. Det kommer att finnas möjligheter att testa de prototyper som byggs eller som kan beskådas via 3D-modeller (digitala tvillingar).
– Ny teknik kan skapa delaktighet i det vi bygger. Det ger exempelvis medborgare möjligheter att ”testa om det är detta man verkligen vill ha. Ska det finnas en park, en aktivitetsplats för barn och tonåringar eller rent av en parkering på en ledig grönyta i ett bostadsområde, bara för att ta några exempel. Oslagbart är dock att testa i verkligheten och bygga prototyper på plats som det exempelvis gjordes i Jubileumsparken i Göteborg.
Intervjuns avslutning handlar om att vi befinner oss i ett brytningsskede på färden mot ett hållbart samhällsbyggande, där begrepp som cirkularitet och återbruk blir centrala. Där rivning av äldre områden och byggnation av helt nya områden förmodligen kommer att prioriteras ned och att förnyelse av befintliga områden lyfts fram som ett mer hållbart alternativ. Lättbyggnadstekniker för påbyggnader av befintliga byggnader som innefattas i projektet Timber on Top är ett av många intressanta initiativ som etablerats under senare år.
– Det intressanta med omsorgsfulla påbyggnader är att befintliga kulturmiljöer används genom att vi nyttjar det redan byggda. Vi kan åstadkomma fler bostäder utan att tära ytterligare på våra offentliga rum. De redan byggda miljöerna innehåller ju människors berättelser, säger Helena Bjarnegård.
Ta del av de olika seminarierna från Almedalen via vår Youtubekanal här >
Nedan kan du läsa om alla seminarierna från Almedalen:
Foto ovan: Helena Bjarnegård Boverket, Fotograf: Hanna Franzén