Träbyggnadstradition förenad med ny teknik – en oslagbar kombination
Kan unika månghundraåriga kunskaper om trä förenas med ny teknik och ge oss helt nya användningsområden? En förening av tradition och tekniska innovationer kan öppna dörren för ett än mer gediget bidrag från den moderna träbyggnadskulturen till ett hållbart samhällsbyggande.
Moderna träbyggnader i 2000-talets kontext kommer också att få sitt eget uttryck och sin egen estetik hävdar Camilla Schlyter, arkitekt med mångsidig och ovanligt intressant träkunskap. Och Camilla visar vägarna dit på ett engagerat och inspirerat sätt.
År 2045 ska vi ha uppnått ett klimatneutralt samhällsbyggande runt om i hela Sverige och målsättningarna är desamma i de stora delar av världen som undertecknat det banbrytande Parisavtalet från 2015. Även USA har återkommit till parisavtalet genom president Bidens administration. Och i sammanhanget med en mer klimatsäker livsstil passar givetvis det moderna träbyggande som utvecklats snabbt runt om i Sverige och omvärlden in i strävan mot hållbart samhällsbyggande.
Snabbspår till hållbarhet
Den moderna träbyggnadseran som pågår runt om i Sveriges många stadsbebyggelser, utgör utan tvekan ett ”snabbspår”; med sina odiskutabla klimatfördelar, fastslagna i otaliga internationella forskningsstudier. Och det går att påstå att varje projekt som uppförs i träbyggnadsteknik i Sverige och världen bidrar till att successivt minimera klimatpåverkan, skapa lite bättre livsmiljöer och att vi följer den kontinuerliga utvecklingen mot att successivt bli mer och mer snåla med jordens resurser.
– Så är det absolut, säger Camilla Schlyter. Och utvecklingen kring träbyggnadsteknik under 2020-talet är förstås väldigt positiv. Men vi har fokuserat en hel del på bygg- och systemteknik och saknar en viktig pusselbit då den moderna träbyggnadskulturen egentligen inte har ett eget uttryck och ett eget formspråk, säger Camilla Schlyter.
Och hon har förstås rätt. Alltför ofta får de många flervåningshusen i stadsmiljön med trästommar en annan fasadtyp. Variationen är begränsad och i vissa fall – trist. Som regel putsas flerbostadshus och kontorshus. För att exemplifiera så formligen vimlar det av flerfamiljshus med trästomme i Stockholmsregionen från 1995 och framåt, men allt för få vet om det. De liknar i 19 av 20 fall konventionella betong- och stålbyggnader – som en följd av fasadbeklädnad av puts eller tegel.
– Målet med mitt forskningsområde är att skapa avsevärt bättre förutsättningar för träbyggnadskonsten under återstående decennier under 2000-talet. Där formgivning och effektiva och resurssnåla byggmetoder utvecklas parallellt, säger Camilla Schlyter. Det som är hållbart är också vackert.
Nu är inte bara kunskap om träbyggnadskonst i traditionell mening som försvunnit, utan även ett utbildningsväsende som formats kring 1900-talets materialkultur i stål och betong. Det har resulterat i att vi idag har ett antal generationer av konstruktörer, arkitekter och byggkunniga hos beställare som egentligen inte haft möjlighet eller anledning att lära sig om storskaligt träbyggande för stadsmiljöer.
Historiska skulden
Svenska staten, i likhet med ett tiotal europeiska länder, införde 2005 ett nationellt Träbyggnadsprogram under namnet ”Nationella Träbyggnadsstrategin”. Dåvarande statsministern Göran Persson (S) pekade på statens ”historiska skuld”, vilket motiverade särskilda insatser för modern träbyggnadsutveckling.
När det i mitten av 1990-talet blev tillåtet att uppföra träbyggnader i högre hus genom Sveriges EU-inträde, kände sig många osäkra, för att inte säga direkt negativa. Genklangen eller de historiska ”minnena” från allvarliga stadsbränder i undermåligt byggda trästäder under senare delen av 1800-talet existerade fortfarande i beslutsfattarnas referensvärld. Att bygga med trä ansågs ”omodernt” och 1900-talsmetoder i betong ”moderna”. Anledningen till att starta träbyggnadsprogrammet handlade kort och gott om ökad trygghet i allmänhet och i synnerhet beställarnas trygghet.
Träbyggande står för ”modernt”
Nu, efter tjugofem års erfarenhet av en nystartad träbyggnadsera, blir allt fler varse att det i själva verket är träbyggnadstekniken som pekar framåt; det är träbaserade system som är på väg att bli ”moderna” och betong som tär på ändliga naturresurser som är på väg mot epitetet ”omodern”. Vi är kanske inte där än – men på god väg – inte minst om vi tror på våra egna målsättningar om ett hållbart samhällsbyggande.
Men åter till historien: när träbyggandet blev tillåtet i högre hus i mitten av 1990-talet gick det faktiskt förhållandevis snabbt för trälobbyisterna att ”bevisa” och få tvivlare att faktiskt känna trygghet avseende byggnadsstommar i trä. Referensexemplen både från Sverige och andra länder var – redan vid den tidpunkten – ganska många och när det gäller stomval i trä går det faktiskt att hävda att brandrisken är eliminerad. Det är i inredningen som moderna bränder uppstår – i 99.9 procent av fallen har branden ingenting med stommen att göra.
För att öka intresset för och möjliggöra högeffektiva, industriellt producerade trästommar i bostadshus rekommenderade eller snarare förordade ”trälobbyisterna” andra fasadmaterial än trä. Det strategivalet bidrog till att Sverige snabbt blev ett ledande land på att uppföra flerbostadshus med trästommar. Enligt statistik från TMF utgjorde andelen flerbostadshus med trästomme 20 procent av produktionen 2019. Det är utan tvekan en mycket hög siffra även internationellt.
Smäckra unika träfasader
Men det betyder att vi inte regelmässigt använder trä i fasader. Förekomsten har emellertid ökat, men det finns en utbredd uppfattning om att moderna träexteriörer gör projekten dyra – både initialt vid uppförande och senare i form av underhållskostnader. Här ligger också kärnan i Camilla Schlyters forskningsprojekt; kan vi med hjälp av exempelvis modern cnc-teknik variera fasadtyper i trä i förening med excellent kunskap om virkeskvalitet och beständighet?
– Ja absolut, säger Camilla Schlyter. Vi måste sätta människors livsmiljöer i fokus för de nya årsringar av moderna träbyggnadsområden som byggs i våra städer. Vi går från att massproducera till att ”masscustomizera”. En samhällelig kontext där vi möter såväl människors behov som de ekologiska behoven.
Det handlar därför mycket om att överbrygga kunskapsluckorna mellan industriföretag inom träbyggande och kulturarvet från hantverk och tradition inom träbyggnation från olika delar av landet. I allt detta behöver det föreskrivande ledet också involveras; arkitekter, konstruktörer, byggentreprenörer och beställare m.fl. involveras.
Inom ramen för projektet har workshops om olika spånläggningstekniker från äldre tid hållits, tekniker som förstås fortfarande används för kyrkor och historiska byggnader, men också workshops om limträteknik och hur den används för större byggnader. Vi vet av erfarenhet och fysiska bevis i form av månghundraåriga mangårdsbyggnader, slott och soldattorp, att trä använt på rätt sätt kan stå i hundratals år. I Sverige finns över hundra byggnader som är uppförda före reformationen på 1520-talet. Allihop är i trä.
Traditioner som pekar framåt
Faktum är att bygga med trä är egentligen vår enda byggtradition i Sverige. Ingen vet egentligen när vi började använda trä för att bygga bostäder. Det vi vet är att kunskapen har funnits överallt med grund i de lokala skogarnas bestånd och kvalitetsegenskaper. Fanns det inte trä – som i Skåne och längre ned på den europeiska kontinenten, kombinerades bärande träkonstruktioner med ett ”fill-in”-material i lera, om blivit korsvirkestraditionen. Högre upp i landet där skogen växte tätt, utvecklades olika byggtraditioner och vi har byggt allt från slott och herresäten till luftade ladugårdsbyggnader och undermåliga statarlängor i trä.
– Vi har massor av traditioner för byggnationer i trä, säger Camilla Schlyter. Allt ifrån boningshus i liggande timmer till korsvirkeshus i söder och skiftesverkshus i Visby på Gotland. Men då som nu finns skogen och möjligheterna. Idag finns sannerligen förutsättningar för att utveckla en modern träbyggnadsindustri i skogslandet Sverige, med den gemensamma målbilden att skapa en mer varierad, uttrycksfull träarkitektur där detaljer är omsorgsfullt estetiskt och tekniskt bearbetade. Vi har virket och verktygen!
Fortsättningen – European Bauhaus
Nu skriver vi 2021 och Camilla Schlyters forskning om implementering av traditionell kunskap i modern teknik eller nytänkande och ny kunskap kring gamla byggtraditioner. Något som definitivt har förutsättningar för att föras in framtidsdebatten om det hållbara samhällsbyggandet globalt. Det handlar ytterst om hur vi formar framtidens boenden och sätt att leva, hur vi tillsammans, såväl beslutsfattare på alla nivåer som vanliga samhällsmedborgare, skapar en ny agenda för estetiskt tilltalande och hållbara livsmiljöer där utgångspunkten är att också tillvarata platsens förutsättningar och kulturarv.
Och en av de mer logiska arenorna är förstås en mässa för boende, gärna med internationell utgångspunkt. EU-kommissionens initiativ med att skapa ett nytt europeiskt Bauhaus (NEB) känns förstås som ”hand i handsken” för fortsättningen.
Det var i oktober 2020 som Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gjorde en deklaration för pressen gällande lanseringen av ett nytt europeiskt Bauhaus. Initiativet är en del i förverkligandet av den europeiska strategiagendan ”the European Green Deal! och satsningen ska bidra till en samhällsutveckling byggd på inkludering, mångfald, tillgänglighet, hållbarhet, kreativitet och innovation.
Smart Housing Småland (SHS) är en officiell partner till New European Bauhaus, vilket blev klart under augusti 2021, och SHS jobbar kontinuerligt och aktivt in mot processen med värdeorden ”Vackert, inkluderande och hållbart”.
Camilla Schlyter är utbildad vid CTH, KTH, Columbia University. KKH/digitalkonst samt KKH/Restaureringskonst. Hon verkar som projekterande arkitekt med kulturarvs- och restaureringsfrågor samt forskar inom industriellt träbyggande med RISE, LTU och Svensk träbyggnadsindustri. Camilla är husarkitekt för Etnografiska Museet i Stockholm på uppdrag av Statens fastighetsverk. I sammanhanget så utforskar Camilla Schlyter digitala verktyg och arbetar in den kunskapen i sina projekt, med avsikten att förstå hur de kan användas i industriella tillverkningsprocesser, med utgångspunkt i träbaserade system- och hållbarhetslösningar och med specifika utformningar av detaljer.